Vi kräver en grundpension på 15 000 efter skatt utan bidrag

Den slutsatsen drar jag efter 1000-tals mail och massor av telefonsamtal från upprörda pensionärer runt om i landet.

– Det är oförskämt och förnedrande att vi som har jobbat hela vårt liv inte ska kunna leva på vår pension, säger Astrid, som är en av landets 335 000 fattigpensionärer som inte får det att gå ihop varje månad.

”Om landets pensionärer, som utgör 26 procent av väljarkåren, skulle sätta ned foten och ställa krav, så skulle förmodligen ett och annat hända”.

Vi kan dock konstatera att landets politiker fullständigt struntar i landets pensionärer.

I dag skiljer det 6 000 kronor per månad mellan kvinnors och mäns pension. En som aldrig lyft ett finger har näst intill samma pension som en som arbetat 40 år i ett låglönearbete. Det är knappast rättvist.

Många pensionärer i Sverige betalar mer i skatt än de som förvärvsarbetar. Att jämföra med Storbritannien där ingen betalar skatt för inkomster under 135 000 kronor.

Alla kvinnor från 60 år och män från 65 år har gratis läkarvård och gratis medicin. Dessutom är det nästan kostnadsfritt för pensionärer att åka buss och tunnelbana

Många pensionärer i Sverige har inte råd att gå till tandläkaren eller till optikern för att få nya glasögon, som de så väl behöver.

– Den höjda bilskatten till 3 000 kr om året har ställt till det för en kompis som går minus varje vår på grund av den höjda kostnaden, berättar Magnus i huset intill.

Att vara fattig handlar om så mycket mer än att inte ha tillräckligt med pengar. Oförutsedda utgifter som tandläkarbesök eller nya glasögon leder i sin tur till försämrad hälsa.

Forskning visar att ekonomiska problem och fattigdom ökar risken för psykisk ohälsa som depression och var sjätte överskuldsatt har försökt ta sitt liv. Det är farligt att vara fattig.

Många av de 100 000-tals fattigpensionärer som lever med ängslan och oro i sin vardag har ett rent helvete. Många ger faktiskt upp.

Det finns ett utbrett missnöje bland befolkningen i allmänhet och pensionärer i synnerhet och det visar sig även i det politiska landskapet, där (SD) växer och just nu är landets näst största politiska parti.

Om något av de största politiska partierna på allvar skulle bry sig om de som har byggt upp det här landet, så skulle det faktiskt kunna leda till valseger 2018 – utan hjälp av något stödparti.

”För mig är det ofattbart att landets politiska partier fullständigt stuntar i landets pensionärer, som utgör 26 procent av väljarkåren. Att de bara vågar”.

Och finansieringen borde man kunna lösa – om den politiska viljan skulle infinna sig.

Jag tänker på de 100 miljarder som våra fyra storbanker hade i vinst förra året och de 300 miljarder som vi lägger för de invandringspolitiska anslagen under 2016-2019 – bland annat. Så pengar finns.

Många av morgondagens pensionärer känner ekonomisk oro inför framtiden och har förstått att de måste arbeta längre än dagens pensionärer – och förmodligen under sämre former och villkor. Många pensionärer har det fattigt och eländigt redan nu.

”Inför en grundpension på 15 000 kronor efter skatt. Utan bostadstillägg och övriga bidrag”. 

Genom att införa en rimlig grundpension slipper vi bostadstillägget, som någon hittat på, som 250 000 pensionärer missar av olika anledningar.

Ungefär en kvarts miljon pensionärer får idag bostadstillägg. Ungefär lika många har rätt till det men ansöker inte om det. Många känner förmodligen inte till det. Dessutom upplevs det krångligt, enligt många.

Som alla förstår tjänar staten enorma belopp på att slippa utbetalningarna.

”I och med att bostadstillägget är en del av pensionssystemet – och inte ett bidrag – så borde det betalas ut med automatik”.

Behövliga uppgifter kan fyllas i vid deklarationen. Eller att man samkör uppgifter från olika håll. Det kan inte vara så svårt att lösa.

Allt fler svenska pensionärer lever på EU:s fattigdomsgräns. Svenska pensionärer hör till de värst drabbade i Europa, mest utsatta är äldre kvinnor.

Jag läser om Barbro som är fattigpensionär och har 500 kronor kvar att leva på. När hon har betalt sin hyra och sina räkningar har hon i bästa fall 1 000 kronor kvar att leva på.

– En dålig månad är det en femhundralapp kvar i plånboken. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att pensionen skulle bli så här usel. Jag har ju ändå arbetet i över 50 år, mestadels heltid.

Utan hjälp från barnen och extraknäck som städhjälp hade hon inte klarat sig.

Läser om en dam i 65-årsåldern som fick ge sig ut i arbetslivet igen för att kunna köpa mat. I fem år arbetade hon som korvgumma på gågatan, men när hon var 70 år hade hon så mycket värk i händerna att hon tvingades sluta.

– Jag hade turen som fick städjobb hos grannarna och det extraknäcket ger att välkommet tillskott, berättar hon.

Många skäms för att berätta hur lite de har att leva på. Det pratar man ofta om inom PRO.

– Det är inte vi som ska skämmas. Det är i så fall arbetsgivarna och politikerna som ska skämmas, de lovar runt men håller tunt, säger Astrid, som anser att politikerna fullständigt struntar i landets pensionärer.

– Tystnar vi kommer vi ju aldrig att få någon förändring!

Varannan kvinna som går i pension i år får klara sig på mellan 5 000 och 10 000 kronor i månaden. Trots detta brukar inte pensionärerna nämnas särskilt mycket inför politiska val.

Svea började jobba redan som 15-åring som städerska, i hemtjänsten och blev så småningom undersköterska. När hon snart blir pensionär och tittar i orange kuvertet blir hon inte glad.

– Där står det att jag får 6 800 kronor efter skatt i folkpension och lite drygt 700 kronor i månaden i tjänstepension. När hyran är betald har jag ungefär 1 000 kronor i månaden att leva på. Det är förskräckligt. Man känner sig förnedrad.

Birgitta är 72 år och har ett långt arbetsliv i handeln. Som pensionär har hon en inkomst under gränsen till fattigdom. .

– Livet som fattigpensionär är fruktansvärt och förnedrande. Pengarna räcker knappt till det nödvändigaste när hyran är betald, berättar Birgitta, som är mycket bitter över sin situation.

Grundpension på 15 000 efter skatt. Och skrota bostadstillägget

Det har jag fått skriftligt från tusentals pensionärer, som alla vill ha en rimlig pension som det går att leva på. Det är vi väl det minsta man kan begära, säger de.

Många av de 100 000-tals fattigpensionärer som lever med ängslan och oro i sin vardag har ett rent helvete. Många ger faktiskt upp.

Det finns ett utbrett missnöje bland befolkningen i allmänhet och pensionärer i synnerhet och det visar sig även i det politiska landskapet, där (SD) växer och just nu är landets näst största politiska parti.

Om något av de största politiska partierna på allvar skulle bry sig om de som har byggt upp det här landet, så skulle det faktiskt kunna leda till valseger 2018 – utan hjälp av något stödparti.

”För mig är det ofattbart att landets politiska partier fullständigt stuntar i landets pensionärer, som faktiskt utgör 26 procent av väljarkåren. Att de bara vågar”.

Och finansieringen borde man kunna lösa – om den politiska viljan skulle infinna sig.

Jag tänker på de 100 miljarder som våra fyra storbanker hade i vinst förra året och de 300 miljarder som vi lägger för de invandringspolitiska anslagen under 2016-2019 – bland annat. Så pengar finns.

Många av morgondagens pensionärer känner ekonomisk oro inför framtiden och har förstått att de måste arbeta längre än dagens pensionärer – och förmodligen under sämre former och villkor. Många pensionärer har det fattigt och eländigt redan nu.

”Inför en grundpension på 15 000 kronor efter skatt. Utan bostadstillägg och övriga bidrag”. 

Genom att införa en rimlig grundpension slipper vi bostadstillägget, som någon hittat på, som 250 000 pensionärer missar av olika anledningar.

Ungefär en kvarts miljon pensionärer får idag bostadstillägg. Ungefär lika många har rätt till det men ansöker inte om det. Många känner förmodligen inte till det. Dessutom upplevs det krångligt, enligt många.

Som alla förstår tjänar staten enorma belopp på att slippa utbetalningarna.

”I och med att bostadstillägget är en del av pensionssystemet – och inte ett bidrag – så borde det betalas ut med automatik”.

Behövliga uppgifter kan fyllas i vid deklarationen. Eller att man samkör uppgifter från olika håll. Det kan inte vara så svårt att lösa.

Allt fler svenska pensionärer lever på EU:s fattigdomsgräns. Svenska pensionärer hör till de värst drabbade i Europa, mest utsatta är äldre kvinnor.

Jag läser om Inger som är fattigpensionär och har 500 kronor kvar att leva på. När hon har betalt sin hyra och sina räkningar har hon i bästa fall 1 000 kronor kvar att leva på.

– En dålig månad är det en femhundralapp kvar i plånboken. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att pensionen skulle bli så här usel. Jag har ju ändå arbetet i över 50 år, mestadels heltid.

Utan hjälp från barnen och extraknäck som städhjälp hade hon inte klarat sig.

Med bostadstillägget inräknat har Inger drygt 12 000 kronor varje månad, efter skatt. När hyra, försäkringar och andra löpande utgifter är betalda återstår mellan 500 och 1 000 kronor.

– Jag vill inte klaga. Jag har levt ett bra liv och har underbara barn som hjälper och stöttar mig. Jag har fått både dator, tv och mobiltelefon av dem i julklapp. Det hade jag aldrig haft råd med annars.

Läser om en dam i 65-årsåldern som fick ge sig ut i arbetslivet igen för att kunna köpa mat. I fem år arbetade hon som korvgumma på gågatan, men när hon var 70 år hade hon så mycket värk i händerna att hon tvingades sluta.

– Jag hade turen som fick städjobb hos grannarna och det extraknäcket ger att välkommet tillskott, berättar hon.

Många skäms för att berätta hur lite de har att leva på. Det pratar man ofta om inom PRO.

– Det är inte vi som ska skämmas. Det är i så fall arbetsgivarna och politikerna som ska skämmas, de lovar runt men håller tunt, säger Astrid, som anser att politikerna fullständigt struntar i landets pensionärer.

– Tystnar vi kommer vi ju aldrig att få någon förändring!

Varannan kvinna som går i pension i år får klara sig på mellan 5 000 och 10 000 kronor i månaden. Trots detta brukar inte pensionärerna nämnas särskilt mycket inför politiska val.

Lisa började jobba redan som 14-åring på en kemtvätt, som städerska, i hemtjänsten och som undersköterska. Efter nyår blir hon pensionär och när hon tittar i orange kuvertet blir hon inte glad.

– Där står det att jag får 6 800 kronor efter skatt i folkpension och lite drygt 700 kronor i månaden i tjänstepension. När hyran är betald har jag ungefär 1 000 kronor i månaden att leva på. Det är förskräckligt. Man känner sig förnedrad.

Birgitta är 72 år och har ett långt arbetsliv i handeln. Som pensionär har hon en inkomst under gränsen till fattigdom. Efter skatt finns det mindre är 10 000 kronor kvar i plånboken.

– Det var inte så det skulle bli. Det är inte så här vi ska behöva tillbringa alla våra år efter yrkeslivet, säger hon bittert.

Doris väninna Berit tycker inte att det pratas tillräckligt om fattigpensionärer.

– Vi är ju flera hundratusen fattigpensionärer och vi begär inte så mycket. Jag förstår inte varför det ska vara så svårt. Det är inte så mycket som behövs för att vi ska komma över fattigdomsgränsen.

– Livet som fattigpensionär är fruktansvärt och förnedrande. Pengarna räcker knappt till det nödvändigaste när hyran är betald, berättar Doris som är mycket bitter över sin situation.